ARTIKKEL FRA FØR OG NÅ 2017

Bildet over er Gustav Löwenhaupts tegning av templet på Ullevål. Tegningen er ikke datert eller navngitt, men det må vel være Erkjendtlighetstemplet.

Madeleine von Essen

Nedenstående er et notat i forbindelse med hans kalender, altså et løst notat for mai «12te hos Collet på Calas» [antagelig John Collett på Ullevål].

Dessverre er ikke dette notatet utbrodert mer i Lewenhaupts mer utførlige dagboksnedtegnelser eller i brev til faren. Og tegningen hører til hans mer skissepregede. Kanskje det ble litt for mye «Calas» til at han kunne legge ned mer arbeid i tegningen! Han var ellers en meget god og nøyaktig akvarellmaler, som man kan se av et av hans bilder fra Bogstad.

Gustaf Lewenhaupt var født i 1791 og ble tatt til fange som svensk fenrik ved trefningen i Prestebakken våren 1808 «medan isen ännu låg på sjön». Først ble han sendt til Drammen, men fikk siden komme til Peder Anker på Bogstad i september, og der ble han helt til 18. oktober 1809, tross for at de andre svenske krigsfangene returnerte til Sverige etter revolusjonen i april 1809.

Her følger et utdrag av Gustaf Lewenhaupts «egenhändiga Lefnadsteckning», som omhandler krigsfangenskapet i Norge. Madeleine von Essen håper at vi kan få gitt ut alle hans notater, brev og malerier med tid og stunder.

Fra Gustaf Lewenhaupts «egenhändiga Lefnadsteckning» om oppholdet i Norge

«1807 utnämndes jag til fänrik i Skaraborgs Regemente, passerade graderna och reste direkte ned til Kongelf, der jag påträffade Regementet, som då var på march til Norska gränsen. Derunder lågo vi på Dalsland.

1808 medan isen ännu låg på sjön, anlände Reg.tet till Prestebacka i Norige. Genom ledsamma Combinationer, sedan en bataljon blifvit lemnad vid gränsen och den vid Prestebacken, endast bestående af 200 man, i en alltid obevakad position, ehuru biträdd av en liten trupp Lif.Grenadierer samt några Elfsborgs Jägare, blef anfallen af 800 Normän, och då bataljonens halfwa styrka var utmarcherad för att aflösa den andra hälften å fältvakterna, började affären (den 10. Juni 1808) med 18 Man och fortsattes i två timmar, och blefwo sålunda i sådana små delar tillfångatagna. Norrmännen visade oss ett särdeles vänligt sinnelag. Några af oss, hvoribland jag, fördes af en löjtnant Tams öfver ide slätten til Fredrikshall och snart derefter kommo till staden vår Reg.Ts befälhafvare baron v. Knorring och öfvriga officerare tillhörande bataljonen och de biträdande détachementerna. berättelsen om denna affär skulle vara så sagolik (osannolik) genom brist på allt förstånd att det knappt skulle anses troligt.

Först woro vi alle samman några dager i Fredrikshall. Truppen fördes upp åt Gudbrandsdalen och inqvaterades hos bönderna och mådde förträffligt. Vi Officerare fördes till Christiania och inqvarterades först någon liten tid i de förmögna handelshusen, der all upptänklig artighet bevisades oss. Till och med att Stiftamtman Grefve Moltke bjöd oss ut till Ladegårdsöen och skjutsades oss med sina équipager. Därefter fördes vi till Drammen och blefvo inqvarterade äfvenledes i förmögna handelshus. Under vistandet i Drammen erhöll jag ett rekommendationsbref från min far til Kammarherre Peder Anker, hvilket bref jag fick aflemna till honom vid en hans resa genom Drammen. Följden häraf blef den, att kammarherren utverkade tillstånd för mig hos Prinsen att få vara på hans egendom Bogstad 1 mil från Christiania. Man kan ej tänka sig en angenämare fångenskap, än den hvari jag då var. Kammarherren (Peder Anker) hade erhållit Prinsens tillåtelse för mig att åtfölja honom på alla de resor han företog innom Norrige, och dessa resor voro ibland ganska vidsträckande emedan han, såsom General Wäg Intendent skulle inspektera vägarna än här än der, så att jag till och med en gång, ehuru fången Swensk Officer, war inne i Fredrikswärns fästning. Äfven på egen hand gjorde jag utan anmärkning resor förutom till Kongsberg Silfverwerk och åtskilliga andra ställen.»

Gustaf Lewenhaupt i Norrige

I februar 2009 fikk museumsleder Else Espeland på Bogstad en e-post fra Stadsarkivet i Västerås i Sverige. I forbindelse med at Västerås kommune kjøpte herregården Geddeholm, som hadde tilhørt familien Lewenhaupt i 200 år, fikk de også med det gamle gårdsarkivet.

I dette omfattende materialet fantes en mappe merket «Gustaf Lewenhaupt i Norrige». Den innholdt over 50 akvareller, laveringer, blyantskisser etc. som den kun 17 år gamle fenriken Gustaf Lewenhaupt hadde laget mens han var krigsfange hos Peder Anker på Bogstad i 1808–09.

Ball, marked og teater

I mappen lå dessuten noen brev som Gustaf hadde skrevet til «Min goda Pappa», og en Almanak for året 1809 med hans kortfattede notat om alle spesielle begivenheter han fikk være med Peder Anker på. Det dreide seg om diverse ball og andre selskapeligheter i store deler av østlandsområdet, marked og teater i Christiania, inspeksjonsreiser på Nordmarksgodset og til flere av Ankers veiprosjekter. Gustaf hadde også begynt å beskrive noen av disse begivenhetene mer i detalj!

Denne «fångenskapen» synes å ha vært mer som en lystig ferie. Lewenhaupt skrev da også selv i sin «Egenhändiga Lefnadsteckning» at «man kan ej tänka sig en angenämare fångenskap, än den hvari jag då var.»

Lewenhaupts behagelige fangenskap avspeiler seg også i det faktum at da alle de andre fangene, svenske offiserene og soldatene dro hjem etter revolusjonen i Sverige i april 1809, så ble Gustaf værende helt til slutten av oktober. Da fikk han låne penger av Anker til å kjøpe seg et «par grå Hästar» til sin hjemreise.

Takket være at det er angitt nøyaktig tid og sted på alle akvarellene, kunne arkivar Ulrika Gustafsson i Västerås ta kontakt med Bogstad, for å høre om de var interessert i et par av dem, som Lewenhaupt hadde malt derfra i 1809. Gjett om de var! Siden har vi også fått kontakt med en av Gustaf Lewenhaupts etterkommere, Elisabeth Forsberg, som viste seg å ha flere Bogstad-bilder.

Det spennende med Lewenhaupts malerier og skisser er at han ofte har avbildet stedene fra en vinkel som ingen andre har gjort. Derved har han vist motiver og bygninger som ikke har vært kjent før. Det gjelder f.eks. både fra Bogstad, Hafslund og Kjerraten i Åsa. Siden han var offiser og opplært til å avbilde ting slik de virkelig var, så kan man også stole på at motivene er korrekt gjengitt.

Denne artikkelen har tidligere vært publisert i Hagebybladet 1/2010.